Mitt brev.

Jag sitter här i natten går igenom mitt liv,
jag känner en kall vind bara flyga förbi,
när jag tänker tillbaks på mina döda kära barn så blir jag ledsen så klart, men inga tårar i dag,
och min gammelmormors död, de blev för tufft för mig,
jag ville fly där ifrån men det va inte riktigt meningen,

när jag klättrat upp hör jag alltid en röst,
en klump i min hals och ett tryck för mitt bröst,
kämpar emot för jag vill inte gråta,
jag lever mitt liv och jag slutar aldrig hoppas

mina barn som jag inte har sett,
orkar inte skriva om det

gammelmormor hoppas att du lever ett liv,
utan dig vid min sida fattas det en bit,
Jag mins dina dagar och ditt vackra leende,
vi satt och spela kort och fan vad jag önskar mig att jag fick åka dit bara för en sekund,
hoppas du e stolt, även om jag varit dum.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0