Till dig
Skönt att höra =)
Jag skriver ett till innan jag lägger mig då..
Jag vet vem du är, men jag tror du ska lägga ner att försöka lista ut vem jag är ;)
Dessutom är det oväsentligt för dig just nu där du står i processen med dig själv.
Använd mig som ett sätt att formulera egna tankar om dig själv idag.
Var aldrig rädd för dina tankar eller känslor, det är det viktigaste verktygen du har som människa.
Vi är av naturen rädda och osäkra på oss själva, och tror att vi på något sätt ska kunna "slippa undan" smärta genom att förneka den.
Sanningen är, som du om någon vet vid det här laget, alldeles tvärt om. Vi hittar strategier och tillfälliga lösningar på vår inre känslomässiga förvirrig.
Vissa av oss fick inte fick chansen att lära oss som alla andra, då vi var upptagen med kaos, oro och katastrofer omkring oss hela tiden som barn.
Det gör att vi idag bland annat hyllar alkoholen till skyarna samtidigt som vi med glädje låter den med dra oss till botten.
Den obeskrivbara känslan att "hitta hem" och äntligen kunna vara den den jag alltid önskade jag vågade. Samma sak när det kommer till relationer; vi är beredd att offra ALLT, inklusive förståndet för att vi tror att den vi älskar är lösningen på kaoset där inne.
Hur kan andra döma oss?
-Om dom bara visste och förstod vilken känsla det ger mig att mig återfå kontrollen över mig själv efter ett par öl eller cider? Det är verkligen frihet på flaska, ett liv jag aldrig vill vara utan!
-Hur kan HAN inte vara den rätta för mig när han väcker alla dessa känslor i mig? Varför kommer han inte bara tillbaka och låter mig uppleva alla de sköna känslorna och den trygghet jag bara känner med HONOM.
Du behöver varken alkohol eller kille för att kunna känna allt de där. Det går att slippa jaga det utanför dig.
Det är absolut inget fel på dig fina Sandra, och det har aldrig heller varit det. Låt ingen ens påstå det.
Jag önskar jag kunde ge dig mod att bara låta känslorna komma, att du vågade känna på dom.
Att försöka förtränga gör dig sjuk i själen..,
Du har överlevt så otroligt mycket under alla dina dagar här nere på jorden, att INGENTING du ställs inför framöver kommer kunna matcha det!
Du var barn då, och kunde inget annat göra än att överleva och skydda dig så gott du kunde..
Liv är att känna och uppleva livet, du kan göra det idag =)
Låt de känslor från det förflutna som behöver komma upp till ytan göra det, så får du plats för nya.
De gamla kommer att lämna dig, om du vill det!
Din kamp är över nu och du har möjligheten att väja idag som vuxen.., Eller njaa, större tjej iallafall ;)
Godnatt påre!
