Sometimes she wish that she never was born.

Efter att ha varit ute och gått i ca 1,5 timma, besökt kyrkogården och även gråtit bra mycket på vägen så känns allt bättre. Ångesten har släppt och känner lugnet igen så det är skönt!
Nu sitter jag hemma hos M i hans soffa, nördar kan man ju tro att vi är iallafall, men nån ska ju va det å om man säg. Båda sitter i varsit hörn med varsin dator, måste se ganska fult ut iallafall.
-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0